Bekymmerslösa ungdomar vet inte hur man använder pengar på rätt sätt, och privatekonomi lärs inte heller ut i skolan - eller är det så? Har dagens unga kommit undan för lätt och missat viktiga färdigheter? Anu Raijas, rådgivare i finansiell kunskap vid Finlands Bank, bemöter fyra myter om ungdomars ekonomiska kunskaper och uppfattningar.
Myt 1: Ungdomar har dålig koll på ekonomi
Enligt Raijas är det lätt att utmana myten, eftersom finska ungdomar rankades på andra plats, precis efter Estland, i den del av PISA 2018-studien som handlade om finansiell kompetens. De andra nordiska länderna deltog inte i den delen av undersökningen, men Anu tror att ungdomarnas kompetens ligger på en liknande nivå i alla nordiska länder.
- Skolutbildningen i de nordiska länderna är mycket bra, och ungdomar kan bli involverade i det finansiella systemet i tidig ålder och till exempel få bankkort och lära sig hur man använder dem för att betala.
I allmänhet är det av stor betydelse hur ekonomiska frågor hanteras i familjen och hur man pratar om dem.
Baksidan är att kompetensen är något polariserad. Studier har visat att unga människors finansiella färdigheter är kopplade till socioekonomiska faktorer, såsom föräldrarnas arbete, utbildningsbakgrund eller inkomst. Kultur har också en inverkan: i vissa kulturer är det till exempel inte lika vanligt att barnen får bankkort.
- I allmänhet är det av stor betydelse hur ekonomiska frågor hanteras i familjen och hur man pratar om dem. Ju mer föräldrarna lär ut i praktiken, till exempel hur man betalar räkningar, får ekonomin att gå ihop och betalar skatt, desto mer lär sig barnen om ekonomi.
Myt 2: Unga lever i överflöd
Traditionellt har unga människors förtroende för ekonomin varit starkt och deras attityd är optimistisk. Enligt Raijas är det inte så konstigt - dagens ungdomar har trots allt huvudsakligen levt i högkonjunktur.
De har inte upplevt 1990-talets recession, och finanskrisen 2009 satte inte nationen på prov lika brett och kraftfullt. Det är känt att lågkonjunkturen hade en stark inverkan på de barn och ungdomar som upplevde den, och effekterna har bland annat visat sig genom att de är mindre villiga att ta lån.
Raijas konstaterar att ungdomarnas optimism också tyder på att de inte har så mycket erfarenhet av att hantera ekonomi och inte är bekanta med alla risker som är förknippade med den. Under de senaste turbulenta åren har dock pandemin och kriget i Europa krossat det tidigare stabila förtroendet hos yngre.
- Det är inget fel med optimism i sig. Tvärtom är det bra att unga har en positiv syn på framtiden. Under de senaste åren har det funnits alltför många anledningar till sorg.
Att uppleva svängningarna i både sin egen och statens ekonomi förvandlar snabbt optimism till realism. Under covid-19-pandemin drabbades de branscher som sysselsätter yngre ekonomiskt, och många förlorade sina jobb eller fick inte sommarjobb. Om du till exempel går miste om ditt första sommarjobb, går du också miste om de lärdomar du drar av att arbeta: praxis för löneutbetalning och hantering av skatter. Inflationen har också en konkret effekt på ungdomars ekonomi.
- Just nu plågas unga människor av osäkerhet om framtiden. Så länge kriget pågår kommer vi säkert att vara lite försiktiga.
Många unga i Norden skulle behöva mer ekonomisk utbildning, och alla skulle må bra av att prata mer öppet om pengar, säger Anu Raijas, rådgivare i finansiell kunskap på Finlands Bank.
Myt 3: Utbildning är inte tillräckligt
Slutsatsen av de unga finländarnas framgångar i PISA-undersökningen är att utbildningen är på en hög nivå. Enligt Anu är undervisningen i de nordiska grundskolorna av hög kvalitet, men det skulle vara viktigt att den också fortsätter i gymnasiet. Efter grundskolan fortsätter en del ungdomar till gymnasiet där det i vissa program undervisas i ekonomi, men det är sällsynt i yrkesskolor.
- Uppdelningen gör ungdomarna ojämlika. Det är lika viktigt att de som studerar i yrkesskolor också får ekonomisk utbildning. Många av dem som studerar till ett yrke kommer att gå vidare och starta ett företag, så de behöver ekonomiska färdigheter.
Undervisningen i de nordiska grundskolorna är av hög kvalitet, men det skulle vara viktigt att den också fortsätter i gymnasiet.
Enligt Anu skulle det dock vara bäst om ungdomarna fick ekonomisk utbildning från flera olika aktörer och i olika kanaler. Till exempel anordnar flera frivilliga föreningar och organisationer finansrelaterade kurser eller delar information på sociala medier. Vissa är specialiserade på att sprida information om entreprenörskap, sysselsättning eller ekonomisk förvaltning.
- Ekonomisk utbildning som organiseras av t.ex. föreningar kan också nå dem som inte omfattas av eller känner sig berörda av skolundervisning.
Myt 4: Vi pratar inte tillräckligt om ekonomi
Enlig Anu har frågor som rör pengar traditionellt betraktats som privata i de nordiska länderna och har inte öppnats upp för utomstående i familjen. Det har gjort att ekonomiska frågor och funderingar har blivit något som man inte pratar om. Många känner inte till sina rättigheter och skyldigheter, till exempel som arbetstagare.
- Unga människor ska inte behöva få intrycket att de måste förstå något som de inte förstår, och inte ens vet vem de ska fråga.
Att ta itu med ekonomiska frågor bättre än idag kräver förändring och öppenhet särskilt från vuxna, eftersom de föregår med gott exempel om hur man pratar om löner, sparande eller utgifter. Anu skulle också vilja utnyttja unga influencers på sociala medier för att skapa en förändring mot en sundare kultur när det gäller att prata om pengar.
Förändringen har redan börjat, men den sker långsamt. Anu anser att det är bra att medier visar upp människor vars ekonomiska situation har gått snett. Det stödjer tanken på att man kan och bör prata om ekonomiska problem.
Enligt Anu är unga människor i tjugoårsåldern fortfarande inte så bekväma med att prata om till exempel sina löner, men det finns en mer pågående diskussion om priserna på produkter och var det är värt att spendera pengar.
- Jag hoppas att lönetransparens kommer att bli utbrett. Det ligger i allas intresse att människor vet vilken lön som är rimlig för vilken position.
