Sedan millennieskiftet har inflationen i Norden varierat mellan en och fyra procent. Sverige har följt den allmänna inflationsutvecklingen i euroområdet, där den genomsnittliga inflationstakten varit en halv procentenhet lägre än i USA.
Under det senaste året har inflationen ökat rejält. Siffrorna i Finland och Danmark ligger ungefär på samma nivå som i euroområdet, drygt åtta procent, medan Sverige har haft ännu högre inflation, uppåt 12 procent. För första gången i eurons historia är inflationen i Europa och Norden mycket högre än i USA.
– Enligt optimistiska uppskattningar kan inflationen i USA minska till två procent i slutet av året, vilket är centralbankernas mål, säger Tomas Hildebrandt, Senior Portfolio Manager på den finska kapitalförvaltaren Evli.
Enligt Hildebrandt är den högre inflationstakten i Sverige och Norden jämfört med USA en kritisk faktor för europeiska centralbanker och utvecklingen av eurons växelkurs på lång sikt. I teorin kommer värdet på valutan med högre inflation att sjunka, vilket potentiellt leder till att centralbankerna stramar åt sin penningpolitik ytterligare.
Inflation på den nivå vi ser nu är skadlig för ekonomin i allmänhet. Den långa perioden med låg och stabil inflation i Norden är över för den här gången.
Inflationsnivån påverkades redan under pandemin
Under lång tid låg inflationstakten på en stabil nivå och varierade mellan två och tre procent. Jämfört med nuvarande siffror var den tidigare fluktuationen marginell, säger Hildebrandt.
Han konstaterar att inflationen började stiga redan för ett par år sedan när globala logistik- och underleverantörskedjor inte längre fungerade smidigt på grund av covid-19-pandemin. Samtidigt började priset på råolja stiga kraftigt vilket varit inflationsdrivande.
– Den här spiralen accelererade sedan på grund av den energipanik som kriget i Ukraina orsakade. Inflationen skulle kunna stiga ytterligare på grund av de ökande levnadskostnader och krav på löneökningar vilket bidrar till att spiralen fortsätter.
Det ser ut som att toppnivån för flera nordiska länder nåddes i slutet av förra året. Priserna på flera råvaror har sjunkit, och ökningen av konsumentpriserna har avtagit. I Sverige har vi kvar en fortsatt hög inflation, medan de övriga nordiska länderna har börjat få inflationen under kontroll. Det är inte helt enkelt att hitta förklaringen på det.
– Inflationen är ett konsumentprisindex, en korg av råvaror med olika tyngdpunkt i olika länder. Skillnaderna beror delvis på hur de beräknas.
Jämfört med resten av Europa har nordiska företag en konkurrensfördel på grund av våra alternativa energikällor och låga elpriser. Sveriges svaga krona är idag en fördel för exporterande företag.
Den förutsägbara och stabila prisutvecklingen hjälper till att planera och genomföra investeringar och affärsverksamhet, säger Tomas Hildebrandt från Evli.
Mindre företag lider mer
Enligt Hildebrandts uppfattning skapar en måttlig inflation på 2–4 procent inte nödvändigtvis problem för företagen eftersom deras balansräkningar med största sannolikhet också kommer att förbättras. Även den nuvarande nivån på 7–8 procent är ingen anledning till oro. Situationen blir allvarligare först när centralbankerna börjar tvinga inflationen att minska.
Stora nordiska företag med global verksamhet medför att inflationseffekten är mindre än för de små och medelstora företag som huvudsakligen verkar på sin hemmamarknad. Inflationen och särskilt dess fluktuationer stör dock planeringen och uppbyggnaden av affärsverksamheten.
– En förutsägbar och stabil prisutveckling gör det enklare att planera affärsverksamheten och beräkna investeringar eftersom riskerna är mindre.
Enligt Hildebrandt är det upp till företaget självt om en ökning av produktionskostnaderna kan föras över till slutpriset. Det är svårt att dela upp utifrån geografi eller bransch.
Hot om deflation eller inflation som på 70-talet
Det är svårt att förutse den framtida utvecklingen av ekonomin och inflationstakten, det är för närvarande stora fluktuationer inom alla sektorer av marknaden. Ett av hotscenarierna innebär en kraftig nedgång i inflationen, ända till deflationsnivå, vilket var fallet efter finanskrisen 2009.
– Minskande inflation kan låta bra, men i värsta fall kan det få oss att gå in i en global lågkonjunktur.
Hildebrandt anser dock inte att hotet om en lågkonjunktur är troligt eftersom hushåll och företag har haft en chans att förbereda sig.
Ett mer skrämmande scenario skulle vara en återgång till en långvarig period med hög inflation liknande 1970-talet, vilket skulle bromsa den ekonomiska utvecklingen och påverka konsumenternas och företagens ekonomi. Många skulle ställas inför valet att spendera på antingen el eller mat. Ett sådant scenario skulle kunna bli verklighet om energipriserna återigen börjar stiga kraftigt, vilket skulle kunna orsaka kostnadspress på företag och hushåll.
– Vi ska inbilla oss att energikrisen är över. Rysslands anfallskrig i Ukraina är fortfarande i full kraft, och priset på råolja kan fluktuera dramatiskt.
Förtroendet för ekonomin är avgörande
Hildebrandt förtuser att inflationen i Norden kommer att sjunka, men inte riktigt till centralbankernas mål på två procent. I Finland och Danmark är en inflation på 3–4 procent möjlig, och till och med sannolik.
I slutändan handlar inflationsutvecklingen enligt Hildebrandt om psykologi: hur mycket litar vi på att pengar behåller sitt värde?
– Om det inte finns något förtroende för ekonomin kommer inflationen att eskalera.
Ett stabilt samhälle och förtroende för ekonomin är faktorer som begränsar inflationen. Om vi lyckas komma på ett tillväxtspår igen och den ekonomiska politiken blir framgångsrik kommer inflationen sannolikt också att minska.
– Det finns inga snabba lösningar för situationen. En samsyn är nödvändig – vi behöver olika parter i samhället som har det gemensamma målet att försöka balansera ekonomin.
